Sjukhusvistelsen

Det var dags för middag och jag hade nyligen fått sätta mig upp och Katarina kom in med mat åt mig. Jag märkte ganska snart att jag inte riktigt hade kontroll ännu på min kropp så ganska snart kladdade jag ned mig och fick ringa på sköterskorna.
- Är det du Nils som ringde, fråga Charlotte.
- Ja det var det. Jag har lyckats kladda ner mig, sa jag.
- Vänta lite så ska jag hjälpa dig. Charlotte hämtade en haklapp och satte fast den.
Jag såg att de andra i salen tittade på mig och skrattade lite, men jag bara njöt. Kunde man ha det bättre än vad jag hade det just nu? Det tror jag inte.
När middagen var över och alla brickor var borta så fortsatte vi att pratas vid.
- Jag tror att vi har fått oss en liten bebis i salen, sa en av de nya patienserna som heter Stig.
- Ja, det tror jag också, sa Karl som också var ny.
- Det är då bara tillfälligt, svarade Sture som var den som hade legat längst i rummet.
- En sak kan jag då säga er, det är ganska trevligt att bli så omhändertagen för det blir man inte ofta kan jag säga er, sa jag. Även om det är så att det kan vara ganska förnedrande att inte kunna klara sig själv så får man göra det till vad det är. Trots allt så känns det ganska bra i alla fall.
Samtalen fortsatte och allt kändes ganska naturligt och bra trots allt. Natten blev som den första men sängen var torr men inte blöjan.

Dagen där på var det dags för mig att åka hem igen och jag ville passa på att ta farväl av Stina innan jag skulle hem.
- Då var det dags för mig att åka hem.
- Det var trevligt att ha dig här och att jag fick ta hand om dig, sa Stina.
- Jag skulle vilja säga det samma men för min del var det trevligt att bli omhändertagen så väl.
- Skulle vi inte kunna träffas nästa vecka över en kopp te och prata lite när jag slutar?
- Det skulle vi kunna göra. Jag hör av mig nästa vecka.
- Ja gör det. Det skulle vara trevligt, svarade Stina.
- Ha det bra till dess.
- Det samma.
- Hej då, sa vi nästan samtidigt.

Veckan där på åkte jag upp till avdelningen för att träffa Stina och vi gick och tog oss en kopp te och pratade. Idag träffas vi regelbundet och Stina tar hand om mig så bra, precis som en liten bebis.