Sjukhusvistelsen

Dagen D närmade sig och jag satte mig ned och läste kallelsen ännu en gång. Jag kom ihåg att det stod något om förberedelser inför undersökningen. Jag läste mycket noga för att inte missa något och där stod det "båda ljumskarna ska rakas". Självklart, tänkte jag stilla för mig själv. Med tanke på att de ska gå in i ljumsken för att göra undersökningen så kan man ju inte vara hårig där.
Jag började packa allt jag behövde för några dagar på sjukhuset och sedan ställde jag mig i duschen för att raka det dom krävde. När jag var klar med det så duschade jag i övrigt och gjorde mig i ordning. Jag skulle ju trots allt snart åka iväg och vara borta några dagar.

Rätt som det var insåg jag att jag måste åka inom 15 minuter så nu var det bråttom. Jag skyndade mig att klä på mig jag greppade snabbt packningen och åkte iväg. Turen är att jag bor inte så långt ifrån sjukhuset så det går ganska snabbt att ta sig dit. Under min färd dit insåg jag att jag hade glömt något viktigt hemma, blöjorna, men nu var det försent.

10 minuter senare är jag uppe på avdelningen och jag går och anmäler mig så att de vet att jag har kommit.
- Hej, sa jag till några systrar som satt i kuren mitt i korridoren.
- Hej, svarade en av dem.
- Jag heter Nils och skulle läggas in idag.
- Vänta ett tag så ska jag se var du ska ligga någonstans.
- Visst, svarade jag.
Lena sprang snabbt iväg för att titta var min plats skulle vara och snabbt tillbaka igen.
- Du ska få ligga på F2, sa Lena.
Jag tänkte tyst för mig själv att det här kommer att bli bra. Det är ju en av de trevligaste sjuksköterskorna som jag har träffat. Jag har trots allt varit här tidigare så jag känner några av dem och de känner nog igen mig också.
Väl inne på rummet började jag att göra mig hemmastadd för de närmaste dygnen och det dröjde inte lång tid inna det var fika, så det var bara att gå och hämta.
Under mitt fika kom läkaren in och tittade till mig och han sa att han ville prata med mig.
- Det går väl bra, svarade jag.
- Jag kan komma tillbaka lite senare om du vill fika klart.
- Det behövs inte, vi kan prata redan nu.
Det var nu som jag hade möjlighet att ställa frågor och han passade även på att undersöka mig så att de vet att jag mår bra. Jag fick även lite information om undersökningen som skulle ske dagen efter och hur det skulle gå till. När hans information var slut frågade han:
- Har du några frågor?
- Inte just nu. Jag fick ju reda på ganska mycket och jag känner mig lugn inför imorgon, sa jag.
- Det låter bra. Om du har några frågor senare är det bara säga till.
- Ja visst.
- Då så. Lycka till imorgon så ses vi efter undersökningen.
- Tack, svarade jag.
Jag återgick till mitt fika och nu var teet lagom varmt att dricka. Timmarna gick lungt förbi och det hände inte mycket. Det blev både middag och fika igen och när lamporna släktes så kände jag lugnet och det dröjde inte länge innan jag somnade.